Svepteknik
Den traditionella tekniken att göra träkärl i svepteknik kombinerar träets bästa egenskaper styrka och hållbarhet i förhållande till den ringa vikten.
Svepkärl består av ett tunt spån som i färskt tillstånd böjs kring en mall, fixeras och får torka. Efter torkning behåller spånet sin form och de överlappande ändarna sätts ihop med rötter eller nitar. Botten och lock tillvekas av torrt virke och passas in i svepet och fästes med tränarar/pluggar. I huvudsak används lövträ till svepspånet.
Fynd i Norge visar att denna teknik fanns i Skandinavien redan under vikingatiden. De äldsta askarna i Sverige är ofta daterade till 1400 talet. Askarna fyllde en betydande funktion i självhushållningen för förvaring av livsmedel, kläder och personliga tillhörigheter.
Äldre målningsteknik
Inom allmogemåleriet är äggoljetempera ofta använd för målning av möbler och föremål. Ägg och linolja fanns tillgängligt på gårdarna och användes som bindemedel till torrpigment. Färgpigmenten är av typ jordfärger tex terra och umbra, andra är mineraler olika oxider och ämnen från växtriket.
Färgen målades tunt, laserades, ofta utan grundmålning. Däremot krävde dekormåleriet en jämnare målad bakgrund och då grundmålades föremålen med en mer täckande färglager.
Tempera är krävande målningstekniskt. Pigmenten har stor variation på täckningsförmåga. Torktiden varierar kraftigt i vissa fall upp till ett havår innan härdning. Däremot är det mödan värt då temperan är otroligt slitstark och ger en vacker lyster när den nöts.
Träskärning
Rakvuxna stammar lämpar sig till tråg och skålar. Att arbeta i färskt trä underlättar. Stocken klyvs på mitten och urholkning sker oftast från kärnsidan. Efter urholkning får tråget långsamt torka och bearbetas ännu en gång med hyvlar och bildhuggarjärn.
Färska krokvuxna stammar är utmärkta ämnen till skedar och slevar. Att låta krokens fiberriktning är funktionellt. Skeden kan då skäras tunn och blir samtidigt smidig och hållbar.
Knölar och vrilar som växer ut på stammar lämpar sig bra till kåsor, skålar och fågelskålar. Fibrerna vindlar sig runt om i knölen och ämnet blir då mycket starkt och motståndskraftigt. Ölgåsen eller fågelskålen är ett uråldrigt dryckeskärl för öl eller brännvin.